Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs

Titel: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn
Författare: Ransom Riggs
Originaltitel: Miss Peregrine's Home for Peculiar Children
Antal sidor: 380 sidor
Språk: Svenska
Serie: Tror det kommer en tvåa. 
Detta är i så fall del ett.
Rec-ex: Ja, från Raben & Sjögren.

(utläst 10 september 2012)

Beskrivning från Adlibris:

En ödslig ö. Ett övergivet barnhem. Och en samling märkliga fotografier. Sextonårige Jacob tror inte längre på de historier hans farfar brukade berätta för honom.  Skrönorna om barnen med märkliga förmågor är bedrägliga minnen från hans farfars barndom, och samlingen med sepiatonade fotografier är såklart bara ett av farfars alla påhitt. Men omständigheterna kring farfaderns död tar Jacob till en avlägsen ö utanför Wales kust och till de fallfärdiga ruinerna av Miss Peregrines hem för underliga barn.  Bland dess övergivna rum och ekande korridorer kan Jacob inte motstå en djupdykning i sin farfars förflutna och snart inser han att barnen i huset kan ha funnits i verkligheten. Att de måste ha varit mer än bara märkliga - kanske till och med farliga - och att de inte skeppades iväg till en enslig ö helt utan anledning. Men framförallt står det klart: De underliga barnen kan fortfarande vara vid liv.

Kartonnage: [Adlibris][Bokus] 

Kommentarer:

Minns ni för hundra år sedan när jag skrev de här inlägget? Då hade jag precis sett boktrailern till den här boken och var heeelt såld. Sedan dess har jag velat läsa den. När den sedan kom och fick en del ljumma recensioner svalnade mitt intresse något. Men nu när den översattes till svenska kunde jag inte låta bli och beställde därför ett ex som recensionsexemplar.

Så vad tyckte jag?
Tyvärr blev jag väldigt besviken. Känns tyvärr som att denna historia skrevs bara för att få med så många coola foton som möjligt och inte för att faktiskt skriva en genomtänkt historia. Varje gång ett foto kom med så kändes det så dit-klistrat. Så som när man hade en skoluppgift att skriva en berättelse/mening med ett visst antal ord som skulle finnas med. Förstår ni vad jag menar?

Vilket är gruvligt synd, för historien hade så otroligt mycket potential. Skräckkänslan fanns en aning i början men försvann snabbt och sen blev det bara någon konstig tidshopphistoria som tyvärr inte alls föll mig i smaken. Eller inte alls är att ta i, lite mysig var den ändå och bilderna var verkligen coola. Om jag inte hade blivit så besviken för att den inte var så som jag hade hoppats så kanske jag hade gillat den mer, vem vet. Tänkte mig middle grade skräck fast mysig typ. Men boktrailern var missvisande, för Jacob var 16 år och svor och var inte alls den mysiga lilla pojke som jag trodde att jag skulle få läsa om.

Däremot kommer jag ju helt klart så först i kö på premiären till att se filmatiseringen som kommer göras av Tim Burton jag menar det är ju ändå Tim Burton vi snackar om här!

Sammanfattning:  

Förvänta er inget mästerverk. Men vill ni ha en lite lagom söt historia om en pojke som stöter på lite mysterier och ovanliga barn på en ö när han söker sanningen om sin farfar så kan ändå denna boken vara något för er. Passade inte helt mig men vet många andra som gillat den.

Eller för er som helt enkelt vill ha en bok med ett gäng härliga och småkusliga foton!

Recensioner från andra bloggar: 

I bokens värld, Nellas bokplanet, Beroende av böcker, Photos and Books, Carolina läser, Mittemellan, Annas bokblogg, Bellas bokblogg, Pocketlover, Tessans bokblogg, Bokparadis, Bokgläntan. 

Random tankar:

Varning för några få spoilers, läses helst av er som redan läst boken ;)

- Ett hem fullt av "ungdomar" med superkrafter men känns inte som att de verkligen utnyttjar det och gör nåt coolt av det. Lite besviken över det. 
- Hur kan de inte vara mer nyfikna, de har levt på samma plats i vad då typ 60-70 år? Borde de inte försöka komma på nåt sätt att kunna besöka framtiden utan att det blir knas med loopen och deras åldrande? De skulle jag lätt gjort!
- Hur funkar det egentligen med att dagen är "samma" hela tiden? Borde inte dagen ändras i och med att barnen inte gör samma sak varje dag och hur går det då för killes som skulle anteckna precis allt som hände under dagen?
- På fotot på Emma och Abbe ser det ju ut som om Emma är typ 30? Hur går det ihop? Ska hon inte vara i samma kroppsliga ålder som typ Jacob? Någon mer som störde sig på detta?! Hur gamla ska barnen se ut? Ett tag såg jag framför mig typ 5-8 åringar men sen när Jacob och Emma blev intresserade av varann förstod jag att många av barnen måste var mycket äldre. 
- Och om alla bilderna var tagna i barnhemmet så var verkligen Miss Peregrines en skum fotograf... tycker ni inte?
- Hur sjutton kan Jacob ha memorerat alla detaljer/personer från alla de bilder han sett? Som att han känner igen någon suddig person från en bild han sett på som liten, när nu situationen är helt annorlunda.
- Gillar att "starke mannen"-freaket var en tjej. Så typisk killroll annars med någon som är stark men lite trög. Har nog aldrig sett en sån roll tilldelas en tjej förut, de gillar jag.


Nä för mycket ologiska bitar...

Andra omslag/utgåvor:

 Häftad: [Adlibris][Adlibris][Bokus],   
Inbunden: [Adlibris][Bokus], CD-bok: [Adlibris]

Riktigt snyggt omslag, gillar den svenska kartonnage omslaget bättre än engelska inbundna. För där har den en sån där störande dust jacket och knallrött omslag under vilket jag inte tycker passar lika fint.