Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger

Titel: Själens osaliga längtan
Författare: Audrey Niffenegger
Originaltitel: Her Fearful Symmetry
Förlag: Bonnier Pocket
Antal sidor: 434
Språk: Svenska
(utläst maj 17 2011)

---

Beskrivning från Adlibris:

När Elspeth Noblin dör av cancer skänker hon alla sina tillhörigheter och sin vackra lägenhet till sina systerdöttrar, enäggstvillingarna Julia och Valentina. Mycket snart får de kontakt med de besynnerliga grannarna i det gamla huset - från den trevlige korsordsskaparen med tvångssyndrom som bor ovanför dem till mosterns mystiske älskare som lever i våningen under. Men den som påverkar tvillingarna mest är deras döda moster. Hon tycks varken vilja lämna lägenheten eller flickornas liv i fred.

---

Kommentarer:
Vet inte var jag ska börja, är så omtumlad efter att ha läst denna bok. Så bra och så sorglig och så spännande. En bok jag inte vet vad jag ska skriva att den har för genre: skönlitteratur med en tvist av fantasy kanske?

Svårt att inte avslöja för mycket, vill diskutera allt, alla karaktärer och känslorna jag får av att läsa denna bok. Men eftersom jag inte är så duktig på att formulera mig och inte vill förstöra med en dåligt skriven recension så ska jag som vanligt fatta mig kort :P. ( Kommer kanske skriva en längre recension någon annan gång, känns som om den här boken förtjänar det men blir inte idag)

Älskar den här boken, den griper tag i en och äntligen har jag hittat en bok som jag sugs in i. Inte en bok som jag kollar hur många sidor det är kvar för att jag vill att den ska ta slut, utan för att jag hoppas att den inte ska det. Det märks att det är en bra bok om det känns som man är med på riktigt, där det känns som att man kliver in i deras värld och är där med dem. Så nu när boken är slut känns det så tomt. Kommer inte avslöja slutet men måste bara få säga Varför? Intressant slut men nej ville nog inte att det skulle sluta så...

Sedan vill jag bara krama Julia, varför behandlar ni alla henne så. Utfryst, den bortglömde tvillingen, dumma Valentina, jag förstår dig men ändå.. suck