Titel:
Tidsresenärens hustru
Författare:
Audrey Niffenegger
Originaltitel: The time traveler's wife
Förlag: Bonnier Pocket
Antal sidor:
466
Språk: Svenska
(utläst 6 juli 2011)
Beskrivning från Adlibris:
Henry är en stilig, bohemisk bibliotekarie som älskar punkmusik. Clare är konstnär med en passion för storslagna pappersskulpturer och thaimat.
De möts för första gången när Clare är 6 år och Henry är 36 och gifter sig när Clare är 22 år och Henry 30. Det låter otroligt, men är sant. Henry lider nämligen av en genetisk åkomma som får honom att ofrivilligt resa i tiden. Plötsligt ställer hans genetiska klocka om sig och han kastas framåt eller bakåt i tiden. Och Clare kan inget annat än att vänta på hans återkomst.
Henrys tidsresor är en hemlighet som svetsar samman de älskande trots alla smärtsamma avsked. Kampen mot Henrys sjukdom blir en kamp för att hålla fast tiden, livet självt. Tidsresenärens hustru formar sig till en berättelse om ögonblickets skönhet såväl som dess skörhet. Det är en historia om separation och saknad, men också om en närvaro så stark att den spränger alla gränser.
Kommentarer:
Audrey Niffenegger var med i
min utmaning ”
Författare jag vill läsa mer av”. För efter att ha läst
”Själens osaliga längtan” ville jag verkligen hitta mer guldkorn som den. Hade även hört otroligt gott om den här boken, så
förväntningarna var skyhöga. Vilket som vanligt är en dålig förutsättning tyvärr.
Blir svårt att recensera den här boken för jag har varit otroligt kluven i vad jag tyckt.
De första hundra sidorna var jättesöta och helt underbara. Hade samma smajl i ansiktet som när jag läste hennes andra bok. Var så lycklig, så här ska den vara när man läser en bra bok men sen kom cirka hundra sidor som jag tyckte var jättesega tyvärr, blev inte alls engagerad i historien och blev ännu ledsnare just för att jag trodde att jag hade hittat en ny favorit. De följande hundra sidorna efter det var mycket bättre,
men klumpen i magen för att jag var så ledsen att jag inte älskade den lika mycket som alla andra fanns kvar. De sista hundra-hundra sextio sidorna däremot fick jag in flytet igen och kom in i historien så som jag hade hoppats. Så spännande och så otroligt sorglig. Sidorna försvann så som de ska när man försvinner in i en riktigt bra berättelse.
Så lite negativt och lite positiv kritik. Börjar med de negativa (förutom det jag nämnt) för att sedan komma till de positiva. De
blandas ofta språk vilket jag nämnt förut och nämner igen: -det är inte okey om man inte översätter, hatar att jag missar delar av boken bara för att de tvunget ska slängas in ett citat på franska eller vilket språk det nu var… Ajabaja!
(Alla är inte så språkkunniga att de kan franska, spanska, tyska och italienska flytande)
Det positiva är positivt för dem som gillar romantiska snyfthistorier, för det här är verkligen en sådan bok
(och tydligen har jag börjat gilla sånt nu på senare år, vad mitt 14-åriga tonårsjag skulle skratta åt mig). Hon kan hon Audrey, att få mig att grina som en liten tonårsflicka framför the Notebook. Det var inte en kind torr när den här boken var slutläst och kändes otroligt hemskt och ensamt att jag den natten inte kunde krama min pojkvän som var 7 mil bort (Uppsala).
Så alla ni som gillar sorgliga kärlekshistorier läs! Läs för gubben bland molnen som jag inte tror på's skull! Men förvänta er inte den bästa bok som skrivits för då blir ni bara besvikna som jag blev.
På tal om något annat tycker jag förresten att det
svenska omslaget är jättetråkigt. Ful färg och så matt och trist. Nä den
engelska --> är mycket finare, mörkare och mer stämningsfull.
Vad tycker ni? Tänk att nått så litet kan göra så stor skilland, iallafall för en bookcover nörd som mig själv ^^.
För er som inte orkar läsa 466 sidor och speciellt inte då jag skriver att det finns några 100-150 sidor som är sega tipsar jag om
filmen. Som jag tyckte var hemskt söt. Men ska ni läsa boken och inte vill veta slutet är det förstås bättre att se den efter, men jag har hört att man då bara blir besviken på filmen. Det eviga dilemmat, det man ser/läser först brukar vara bäst, i alla fall för mig. Men jag som har sett filmen först gillade ändå boken så jag fick tycka om båda, mohahha!
Hon kan verkligen få mig att ha ett leende på läpparna medan jag läser, de första hundra sidorna i ”Tidsresenärens hustru” var verkligen helt underbar, jag log, skrattade, grät och mös
(det är först på slutet som det blir sorgligt).
Varför har hon inte skrivit mer böcker?
Gick därför in på hennes hemsida för att se om hon skriver på något nytt, vilket hon gör:
What are you writing now?
I have started to work on a novel called The Chinchilla Girl in Exile. It is about a nine-year-old girl named Lizzie Varo who has hypertrichosis (she is covered with hair) and her desire to go to school (she’s been home-schooled by her clever and amusing Aunt Mariella) and what happens when she does go to school (things get weird).
- http://audreyniffenegger.com/about
Åh det låter ju underbart bra! *längtar*
Och nog blev det kanske en ny favoritförfattare ändå :P
Vet ni inte vad en jerka är? Kolla då in Annikas litteratur- och kulturblogg och ta reda på det ;)!
Hmmm borde inte vara så svårt, alla böcker man älskar gör ju en glad. Som min senaste favoritbok ”Själens osaliga längtan” av Audrey Niffenegger, den gjorde mig glad. Den är delvis riktigt sorglig men den gjorde mig lycklig för att jag var så glad över att ha hittat en ny favoritbok <3 (händer alldeles för sällan).
Titel: Själens osaliga längtan
