Visar inlägg med etikett Jandy Nelson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jandy Nelson. Visa alla inlägg

onsdag 22 april 2015

Minirec x 2: Jag ger dig solen / Livets outgrundliga mysterier


Två stycken underbara rec-ex från Gilla Böcker, älskade båda tack!! <3


Jag ger dig solen av Jandy Nelson

Svenska, 320 sidor. Utläst i mars 2015  Adlibris, Bokus

Minirecension:

Hur märker Miriam om hon läser en underbar bok? 
-> Hon läser alla ord, skippar eller hoppar inte över några. Vilket jag annars alltid gör för att jag är så stressad över alla böcker jag vill hinna läsa, sorglig men sant...
-> Hon är helt groggy när hon kommer upp ur boken och slutar läsa. Man sugs in så fullständigt att man inte riktigt fattar var man är när man lägger ifrån sig boken.

Ja detta var sååå fint skrivet, så himla galet mysig språk. Älskar hur Jandy uttrycker sig och vevar in fantasi-tankar och historian så fint <3. Bryr mig om karaktärerna som om de vore mina egna syskon.

Bland det finaste jag har läst på flera år! <3 

Random tankar och frågor:

Markera dold text för att läsa SPOILERS!

- Fattar inte om farmorns Bibel "bara" är ett anteckningsblock med citat och visdomsord eller en riktig Bibel? Fattade ni som läst?

- Riktigt långa kapitel, varje kapitel är som en novell in sig. Men detta är första gången jag inte bryr mig. Stannar där jag stannar och sugs in lika bra tillbaka ändå.

- Åh deras katastrof [är galne konstnärens katastrof med =  mammans död. Fattade det sådär lite lagom långt in i berättelsen =]]. 

- Tårar, tårar. Så mycket känslor! 



Livets outgrundliga mysterier av Benjamin Alire Sáenz

Svenska, 256 sidor. Utläst i februari 2015   Adlibris, Bokus

Minirecension:

Det här var också en riktig liten pärla! Inte lika bra som Jag ger dig solen, men väldigt bra! Hade inställningen att jag inte skulle gilla den här lika mycket som alla andra, eftersom jag är så van att bli besviken jämt. Speciellt när man alltid får så höga förväntningar av alla hypade och älskade böcker. Men den här berörde mig också. Tyckte den var väldigt fin.


Random tankar och frågor:

Markera dold text för att läsa SPOILERS!

- Så typiskt människor att tycka att djur måste ha en mening för att finnas... en mening för OSS då alltså, meningen för sig själva räcker inte. Fåglar finns inte för att lära oss om himlen, de är fint om de gör det, men deras mening är deras egen!

- Undra om de blir [kära :) = Yes de blev det woho, hade rätt]!

- Slog mig att jag såg på Aristotle som typ 10-12 år, inte som 15 :p. Han känns så pojkig.

- Blir lite tokig på honom, som inte vågar prata, inte vågar tänka till, inte vågar känna något, inte vågar lära känna sig själv.... men kanske var så när man var den åldern? Eller kanske extra mycket om man är tonårskille?

- Gråter av [olyckan, bryr mig om dem på riktigt. Fick panik att Dante hade dött! Tur att de klarade sig]!

- Slog mig när Dante sa att han kommer skriva att den utspelar sig på 80 talet... ;p Då är det ju en större grej att vara ifrån varandra i 6 månader, utan internet och mobiler!

- Åh så fint [slut <3 Grät för andra gången på mycket länge (förra gången var till Systras öde :P)].


onsdag 7 december 2011

Himlen börjar här av Jandy Nelson

Titel: Himlen börjar här
Författare: Jandy Nelson
Originaltitel: The sky is everywhere
Förlag: Gilla Böcker
Antal sidor:  264 sidor
Språk: Svenska

(utläst 14 november 2011)


Beskrivning från Bokus:

Lennie är sjutton år och lever ett tryggt liv i skuggan av sin utåtriktade syster Bailey. Men när Bailey plötsligt dör förändras Lennies liv dramatiskt. Förlamad av sorg drar hon sig undan alla i sin närhet, men vad gör man när man plötsligt drabbas av passionen? 

Provläs här!

Kommentarer:

Den här boken tyckte jag om =) och var perfekt bland mitt hav av övernaturliga/fantasy böcker. Precis vad jag behövde, något annat än vampyrer och andra övernaturliga varelser. Jag kom in i den snabbt och kände mig hemma bland karaktärerna. Riktigt mysig bok!

Var även en bok som fick känslorna att svämma över med sorg, ilska och glädje. Så som en bra bok gör. Jag blir engagerad och vill följa med Lennie och se hur det går för henne. Jag blir arg på henne när hon gör som hon gör. Vill inte avslöja nått men åh dumma Lennie, jag förstår att du är ledsen och trasig, men nej nej så gör man inte! (Ni som har läst förstår vad jag menar :P).

Tårarna rinner genom hela läsningen. Döden, finns inte mycket som är konstigare eller hemskare. Hur kan någon som man tycker så mycket om bara vara borta? Hur kan de inte leva längre, finnas, andas, skratta och uppleva saker mer? Har så otroligt svårt att förstå, är inte ensam om det och tror inte att jag någonsin kommer kunna förstå att någon kan tas ifrån en för alltid.

Min farbror gick bort i början på november så döden kändes extra nära under läsningen. Hur kan min pappa inte ha någon bror längre? Hur ska vi kunna fira julafton utan att fina Håkan är med som han alltid har varit? Vem ska jag nu skratta åt/med för att han skojar om att han är en datahacker när han inte ens visste hur man bekräftade en vän på Facebook :). Har aldrig träffat någon som varit så dålig på datorer som honom men har heller aldrig träffat någon som sett ut som en motorcykelknutte men som var så otroligt djurkär och snäll som min fina farbror var. Döden kan vara väntat eller som denna gång helt plötslig och då känns det ännu mer overkligt.

Jag kan även pga av detta ännu mer greppa Lennies ångest över att hon är glad och lever vidare fast hennes syster inte kan göra det mer. Här ligger jag och läser bok efter bok och stressar över tanken att jag aldrig kommer kunna läsa alla böcker jag vill läsa, medan min farbror aldrig mer får läsa något. Känns konstigt när jag samma dag som jag var överlycklig över att ha hittat och fått läst "Den glädjelösa ön" får höra att min farbror inte längre finns. Hur man så snabbt kan gå från total lycka till sorg. Hur man kan få skuldkänslor när man dagen efter är på bio och skrattar med sina kompisar som om det aldrig hade hänt. Hur livet bara fortsätter som vanligt även om hans liv är slut.

Men för att återgå till boken så tycker jag väldigt mycket om Lennies familj och att få leva med dem några dagar. Jag älskar de små handskrivna delarna i boken. Då och då kommer en sida upp där Lennie har skrivit ner ett minne eller en konversation med sin syster på ett litet papper. Under texten står det sedan var hon har gömt lappen. Vilket jag tycker är en jättemysig detalj som gör att boken känns ännu mer levande.
Boken påminner mig lite om "Ibland bara måste man" som också var en jättefin bok =). Den är jättevackert skriven och mellan tårarna ler jag åt de fina citaten. Så här fint börjar boken:
Mormor är orolig för mig. Inte bara för att min syster Bailey dog för fyra veckor sedan eller för att min mamma inte hört av sig på sexton år eller för att det enda jag plötsligt tänker på är sex. Nej, hon är orolig för mig därför att en av hennes krukväxter har fått fläckar. Under alla mina sjutton år har mormor trott att just den här blomman, som är av en obestämbar sort, skulle spegla hur jag mår: känslomässigt, andligt och fysiskt.
Sen finns massor av andra fina delar, som t.ex den här:
Sen rör jag vid alla hennes saker,
som jag inte ens har flyttat på sen hon dog:
skrynkliga sedlar
från en kladdig ficka,
de tre parfymflaskorna,
som det aldrig kommer att minska i,
pjäsen av Sam Shepard,
Fool for love
där bokmärket aldrig kommer att flyttas fram.
Jag har läst den för henne två gånger nu
och jag sätter alltid tillbaka bokmärket
där det satt.
Jag vill dö
när jag tänker på
att hon aldrig kommer att få veta
hur den slutar.

Detta var ett recensionsexemplar från Gilla Böcker, tack så mycket!


Otroligt mysig och fin historia, med karaktärer som jag saknar nu när berättelsen är slut.

Blir väldigt nyfiken på vad mer som Gilla Böcker har att erbjuda =).

läs denna fina bok nu! Så ni inte missar den!


Recensioner från andra bloggar:
Bokgläntan,Tonårsboken, Kafta på jobbet, Boktoka, Matildas läshörna, En bok om dagen, i Hyllan. Bokskadad.

Andra omslag/utgåvor:


Tycker den fösta är tråkig, den andra och tredje är fina och den sista är fin och stämningsfull. Men gillar det svenska omslaget bäst, tycker det passar jättebra med innehållet och ger mig samma känsla när jag ser på det som när jag läser =)  Vad tycker ni?

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...