Hypnotisören av Lars Kepler
Svenska, sidor, Första delen om " Joona Linna". Utläst 1 augusti 2012Minirecension:
En tegelsten plus en deckare. En kombination som brukar vara sömnpiller för min del men denna slukade och läste jag ut på bara kanske två - tre kvällar! Tänkte bara ge den en chans efter att jag vann den i en tävling hos Bokslukare. Tänkte läsa ett kapitel eller två innan jag la mig, men vips så var klockan runt ett och jag hade läst 110 sidor.
Gillar att den var spännande direkt, hatar deckare där allting dras ut på, där man som läsare har listat ut mördaren direkt och sen behöver vänta 250 sidor innan huvpersonen gör det. De tycker jag är ursegt. Så blev glatt överaskad där faktiskt mördaren avsöljas på de första kapitlerna och att boken trots det hålls spännande genom så gott som hela boken, visste aldrig hur den skulle sluta. Känns lite annorlunda från vad jag brukar läsa och jag gillar det verkligen.
Men något jag hade lite svårt för var alla hopp i tiden. Jag är ingen som brukar läsa titlarna på kapitlen så missade ibland att läsa vilket datum de var. Blir även något förvirrad av alla olika PoVs i boken, men vill samtidigt läsa om dem alla så ja det gör inte så mycket.
Takten blir lite långsammare mot slutet och några sidor hade nog kunnat kortas bort men överlag är jag mycket nöjd. Så om ni så som jag inte gillade deckare förut borde ni ändå ge denna en chans. Så ändrar ni er kanske såsom jag gjorde =). Men är inget för er som bara gillar gulliga och söta historier, för de är blod och hemskheter och kan egentligen inte rekommendera att man läser den innan man ska sova som jag gjorde, för många mardrömmar hade jag...
Nu finns ju denna på film med som säkert få av er kan ha missat! Så ska se till att hyra den nån gång snart =). Någon som sett, vad tyckte ni?
Kråkflickan av Jerker Eriksson & Håkan Axlander-Sundqvist
Svenska, 395 sidor, Del ett i " Victoria Bergmans svaghet".Utläst 10 november 2012
Minirecension:
Detta var ännu en deckare som var spännande direkt =). Korta kapitel så gick fort att läsa med hjälp av ”bara ett kap till”-syndromet. Läste denna på tåget till Linköping och i vanliga fall brukar jag ha svårt att läsa på tåg, blir illamående och rastlös av att sitta still. Så trots att jag älskar att läsa brukar inte ens de hjälpa men denna gång slukade jag boken och resan gick rätt fort.
Fortsatte sen att läsa den när jag låg ensam i mina kompisars lägenhet när de var ute på klubb (är inte så förtjust i klubb, är mer en pubtjej, sitta och prata strunt är kul men gillar inte dansgolv ). Att läsa den helt ensam i en lägenhet som inte var min egen, i en stad jag knappt varit i förut, NEJ det rekommenderar jag inte. Fy fasiken var rädd jag var. När en av killarna som bodde där sen kom hem tidigt vaknade jag till efter att ha drömt om boken och trodde att han var en mördare som brutit sig in i lägenheten. Det gör inte saken bättre att jag inte hade några linser i… nyvaken groggy, livrädd plus blind är ingen bra kombination nej.
Vissa har skrivit att den är något långsam, det kan jag väl hålla med om men tyckte aldrig den blev seg eller tråkig för det. Jag sögs in och rös genom hela boken. För där har jag något mer jag kan hålla med tidigare läsare om, gu så gruvlig den är! Vidrig! Hemskt vad människor kan göra mot varandra, inget för dem som inte orkar läsa om saker som incest och pedofiler och mord.
Ska helt klart läsa fortsättningarna!
Visade sig även vara väldigt lik [Identical, oväntat, hade inte de alls på känn. Men skumt att läsa två såna böcker så kort tid efter varandra].
Blev nu visst inte så korta recensioner, men får kallas minirecensioner ändå på grund av formatet.
