Titel: Prins Charles känsla
Författare: Liv Strömquist
Förlag: Galago
Antal sidor: 136 sidor
Språk: Svenska
(utläst 11 januari 2012)
Beskrivning från Bokus:
»WHAT IS LOVE?« frågade sig den tyske eurodanceartisten Haddaway redan
år 1993. I Prins Charles känsla söker Liv Strömquist nya svar på denna
fråga, i en odyssé kantad av folkliga sexköpare, sociologisk teori,
crackpundare, asagudinnor, antiromantik, hjärtesorg, dvärgar,
psykoanalys och personangrepp. Hon hinner också ställa en del andra
frågor, till exempel: Varför städade Renata Chlumska på Mount Everest?
Varför behöver Tom Cruise jordens undergång? Hur kan evolutionen
förklara Killinggängets uppkomst? Och vilka är våra allra mest älskade
torskar? Liv Strömquist följer äntligen upp sina tidigare succéalbum.
Hennes fjärde bok, Prins Charles känsla, är en komisk och historisk
granskning av parrelationen som form en regelrätt spark rätt upp i
tvåsamheten.
Kommentarer:
Oj detta seriealbum har älskats och dyrkats av så många att jag själv har tipsat om den till andra innan jag ens hade hunnit läsa den.. Inte en helt så bra idé för jag måste ändå säga att jag blev lite besviken.
Vissa delar älskar jag, de känns klockrena. Jag skrattar högt åt de delar som så fint prickar in mig själv och mina vanor/tankar eller situationer jag känner igen. Men sen kommer vissa delar där jag blir arg på Liv för att hon trycker ner kärleken och får mig att bli lite ledsen. Som att det skulle vara något fult eller dumt med tvåsamhet och kärlek? Eller att de skulle vara påhittat?
Det tycker jag verkligen inte, men sen tycker jag inte heller att det ska vara ett tvång att vara på ett visst sätt. Folk ska självklart få vara med den hon eller han vill. Vill ni vara i ett öppet förhållande eller tre personer ihop så är det lugnt för mig =), även om det aldrig skulle fungera för mig. Tycker det är trist att många ser ner på annorlunda förhållanden. Oförståelse är troligen boven och vet att även jag dömer utan att tänka efter. Vill inte att ett förhållande ska ses som mindre fint bara för att det skiljer sig från de flesta andra men klanka inte heller ner på mitt bara för att det råkar vara mer "normalt" :P Det är ju lika dumt det!
För att fortsätta klanka ner på albumet så känns det helt enkelt för bittert... jag blir lite trött på
det även om jag håller med om mycket som nämns. Har alltid brunnit för
diskussioner om könsroller och jämställdhet. De är galet viktigt och mer diskussioner behövs. För NEJ Sverige är inte jämlikt. Det är bättre
än i många andra länder men det gör det inte perfekt för det!
Men nu märker jag att mina tankar börjar spåra iväg åt olika håll..blir alltid lite upprörd när jag tänker på sånt här. Så jag kan ju förstå att det är lätt att det blir väldigt bittert om man ska ta upp diskussionen men bland tycker jag ändå att albumet går för långt. För allt är ändå inte pest, hemskt och dåligt.
Sen råkar jag i för sig vara väldigt icke PK när det kommer till skämt, jag gillar att skämta om ALLT. Även om det som är hemsk och det som är "fel" att skämta om. Som kvinnoförnedrande skämt, är de kul så är det kul! Skulle jag inte skratta åt det som driver om mig så kan jag ju inte heller skatta åt skämt och dra skämt som driver om och drar ner andra? Så ibland blir jag sur på min feministiska sida som ska bli sur över så mycket, man kan inte kriga jämt. Ibland måste man bara släppa det, sitta och skratta åt nått kul och inte överanalysera jämt. Vilket jag här känner att Liv har gjort ibland.
Som ni märker så får "Prins Charles Känsla" fram många känslor ur mig! Det
lyckas hon verkligen med Liv! Både få ur mig ilska, sorg men också glädje,
igenkänningshumor och skratt ^^.
Nu blev denna recension väldigt negativ och babblig men det jag egentligen ville ha fram var att jag gillade den för att den tar upp saker som jag tycker är viktigt och för att den många gånger är riktigt kul. Men att den också ibland är lite för bitter för min smak. Någon som håller med mig?
Btw Liv du förstörde Arne Weise och min barndomsjul för mig! :( Jag kan aldrig tänka på den människan på ett fint sätt längre! ;P
Ett lärorikt, roligt och intressant album men som ibland blir för bittert för mig. Men läs! Gör det =)
Recensioner från andra bloggar:
Bokhora, Spetsig, Boktoka, Bokmania,Bokform, Bakom masken, Sydsvenskan, Expressen, Human rights studies.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Jag som älskade Prins Charles känsla! A ja, smaken är olika :P
SvaraRaderaApopå annat än det i och för sig intressanta albumet:
SvaraRaderaMen Miriam, när ska du sluta vara tant? Hmm? Förstå nu hur genialisk e-boken är. Kolla hur dina Stieg Larsson-böcker ser ut på ryggarna, sånt händer aldrig med e-böcker! Lalalala =D
Ps: Kan inte du också ha en sån gadget med senaste kommentarer? Om man skriver på ett äldre inlägg är det ju jättebökigt att se om du svarat. Och det vill man ju!
Ja men hellre slita ryggar än inga ryggar alls att titta på ;)
RaderaE-böcker tar bort allt som gör det så mysigt med läsning :P Till och med innehållet känns tråkigare än i riktiga böcker. Har läst noveller/ kortberättelser av favoritserier och de känns inte alls lika kul när jag inte har dem i riktig bok form :P
Ah okey, ja det är sant, det blir det ju! Ska kolla upp det!
(tack för tipset!)