Djur av Joyce Carol Oates

Titel: Djur
Författare: Joyce Carol Oates
Originaltitel: Beasts
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Antal sidor: 159
Språk: Svenska

(utläst 22 juni 2011)

---

Beskrivning från Bokus:

Brandlarmet gick klockan 03.50 i den isande vinternatten. Ljudet var öronbedövande och någon rusade runt i studenthemmets korridor och bankade på dörrarna. Flickorna samlades ute på gårdsplanen, paniken gjorde dem upprymda. Men nu såg de - röken och eldslågorna kom inte från deras hus, det var utanför campus, borta vid lärarbostäderna.

Som 20-åring vid Catamount College blir Gillian Brauer förälskad - i poesi, i den karismatiske läraren Andre Harrow och hans hustru Dorcas som är en kontroversiell skulptris. Deras bohemiska livsstil, deras avsides belägna hus och nattliga hemligheter utövar en oemotståndlig lockelse på henne. Lust, spänning och ångest väntar. Gillian Brauer är på väg ner i helvetet.

---

Kommentarer:

Ännu ett försök att se storheten med Joyce Carol Oates, hade varit så underbart att älska henne då hon har skrivit så mycket, men inser att det inte är min typ av böcker. Denna bok har jag dock gett betyg 7, så jag har inte gett upp helt än Ela ;). Ingen favoritförfattare men hon intresserar mig och skönt med en avbrott från det gamla vanliga sorterna jag brukar läsa. En bra mellanbok kan man säga.

Boken heter "Beasts" på engelska och det är en bättre och mer passande titel än den svenska titeln "Djur" (så som "Rape" var än bättre titel än "Våld"), då boken skildrar två hemska människor. Men man får aldrig riktigt lära känna dem och man får aldrig veta varför de är så vidriga.

En kort men bra bok, även om man inte får veta alla detaljer (hade gärna läst en 50 sidor till), så tycker jag att Oates är riktigt duktig som kan få så mycket historia/berättelse i en så pass kort bok som denna ändå är. Med sina få sidor gick den snabbt att läsa, men antalet sidor är förståss inte allt. "Potensgivarna" var också en bok under 200 sidor men den tog mycket längre tid att komma igenom, där tröttnade man snabbt och kunde inte läsa lika mycket i taget. I Djur däremot så blev boken utläst i ett naffs, jag kollade sällan sidnummret vilket är som jag tidigare nämnt ett tydligt exempel på att en bok är bra. Boken var spännande och man ville veta vad som skulle leda till branden i bokens början och hur den skulle sluta.

Språket flöt på bra och även om detta inte är en bok som har de tema eller den historia som jag normalt är intresserad av var det intressant att läsa den. Det jag dock har svårt för är all poesi och liknande de tar upp, poesi har aldrig varit något jag förstått mig på. Varje gång en bok har med en dikt så skummar jag snabbt igenom den, är helt ointresserad.

Får många ”Den hemliga historien” vibbar av den här boken: poesin, elever med besatthet av sin lärare, hemliga möten/grupper, college, etc. Boken har fått mycket god kritik och verkar vara en bok som många älskar men som jag själv tyckte den var helt okey men där jag fick kämpa mig igenom den långa tegelstenen. Nej, för även om den var bra är 700 sidor med klassisk litteratur, filosofi, språk och poesiintresserade collagestudenter inget för mig! Men denna korta roman gick ner i alla fall, under 200 sidor är lagom om det inte är ens favoritämne.

Så gillade ni ”Den hemliga historien” men inte har tid eller ork att läsa en tegelsten, läs Djur!