tisdag 6 december 2011

Ondvinter av Anders Björkelid

Titel: Ondvinter
Författare: Anders Björkelid
Förlag:  Pocketförlaget
Antal sidor: 281 sidor
Språk: Svenska
Serie: Första boken i serien "Berättelsen om blodet".

(utläst 9 november 2011)


Beskrivning från Bokus:

Tvillingarna Sunia och Wulf har vuxit upp med sin far i en liten fredlig bondby. Men så en dag förändras allt i ett slag. En märklig kyla sprider sig över trakten, stora vargspår syns i snön runt boningshusen och ryktet går att galgmän synts i skogarna.

Kylan tränger sig in överallt, även i människors hjärta och sinnen. Ondvintern har kommit och ingen kan veta säkert vem som drabbats, vem som går att lita på, vem som ännu inte är i Vinterkungens våld...

Tvillingarna Sunia och Wulf har en speciell kontakt, de har alltid kunnat känna vad den andra känner. Men det är mycket de inte vet, om sin far, om sin härkomst och sitt mörka arv. Till slut tvingas de fly för sina liv. De träffas den gåtfulla Bergsfrun och plötsligt ställs de allt inför en ny verklighet ...

Provläs på Bokus hemsida.

Kommentarer:

Början av boken är skriven i vi-form, vilket är lite skumt men ska symbolisera hur tighta och nära syskonen är. Störde mig inte jättemycket, verkar som om många andra bloggare fann det jätteirriterade men jag tyckte det passade. Var dock skönt sen när man följde Sunia's PoV och det var skrivet som vanligt igen, lite lättare att förstå då.

Början tyckte jag var lite seg,  den var intressant men fastnade inte för den och de gick ganska långsamt att läsa. Var lite ofokuserad, vilket jag tror beror på att jag har hamnat i en liten fantasy-trötthet och kunde inte engagera mig helt. Efter ca halva boken kommer fokuset tillbaka och jag kan följa med och njuta mer. Men går ändå väldigt upp och ner under läsningen, ibland är jag fast och ibland är jag uttråkad. De tråkiga bitarna är dock inte så långa. Tycker boken blev som bäst när äntligen bakgrundshistorien kom fram, det var då jag sögs in som mest.

Ursäkta blir en lite velig recension, för jag vet inte riktigt vad jag tyckte...

Dumt var det iallafall att jag tog en liten paus med att läsa den efter att början var lite seg. För när jag sen läste Fågelruttarn emellan så blandar jag ihop lite av historierna, inte för att de egentligen är lika men bara för att de är två fantasyvärldar. Men till skillnad från Fågelryttaren (som var för kort och lite för snabb med all action) så var denna mer lagom lång. Här finns det även med lite mysig vardag också som jag gillar och miljöbeskrivningarna var även de lagom långa. Då får man lite mer känsla för karaktärerna.

Gillar att syskonen är nära men så olika. Systern Sunia är den som tänker efter innan hon pratar och är den starkaste av syskonen. Medan Wulf är pratkvarnen men inte lika stark. Lite spännande könsroller, Sunia är duktig på att slåss och Wulf väver och hjälper Bergfrun med hem och matlagning. Jag gillar det, att allt inte måste vara så himla stereotypiskt jämt. Hade gillat det ännu bättre om det bara var accepterad, att det inte var några konstigheter, något som bara nämndes i boken utan en förklaring (som att det var självklart att alla kan få vara som de vill). När det istället kommer upp att de bryter mot gamla lagar och regler och att det är Wulf som ska ut och läsa sig stridens regler så känns det inte lika intressant, det har gjorts förr.  (kan ha kommit ihåg lite fel dock, för jag är trött och var en månad sedan jag läste ut boken... måste börja skriva klart recensioner lite fortare, så att jag minns mer detaljer >.<)

Och vad är det egentligen med att de "gamla och visa" de gamla tanterna/ gubbarna i sådana här sagor alltid ska vara så himla gåtfulla. Att de aldrig kan ge ett rakt svar. Att de fnyser åt folks försök.. störiga säger jag! Eller vad tycker ni? :P Tycker ni kanske att det är mysigt och hör till fantasysagor?

Som sagt lite velig i mina åsikter idag men var ändå intressant att läsa en till svenskskriven fantasy. Ska läsa mer sånt men behöver lite paus från dessa sagor ett tag så att jag inte blandar ihop dem och så att intresset mer höjs igen.


Detta var ett rec-ex från Pocketförlaget, tackar!


Lite små negativ recension men var ändå en mysig berättelse som jag gillade, läsvärd men lite små seg på vissa ställen.  Är inte säker på om jag kommer läsa tvåan, är lite sugen men då pocketförlaget inte säljer resten av serien får jag se om det blir av... Får i så fall bli när jag fått tillbaka suget på fantasy, just nu är jag lite trött på det :P.


Recensioner från andra bloggar:
Piruett, Du är vad du läser, Boktycke, Boktimmen, Eli läser och skriver, Amelie's boktips.

Andra omslag/utgåvor:
Som vanligt med svenskskrivna böcker så finns det bara en variant på omslaget, men säljs även som inbundet, CD-bok, Mp3.

Då jag älskar pocket så var det ett självklart val, men tyvärr säljs inte resten av serien som pocket....
Vilket är jättetrist för jag är gillar inte att ha böcker i samma serie i olika sorts upplagor eller bindningar :( Dumt borde ha tagit reda på det innan men men.

Hur tyckte ni tvåan var? Bättre sämre?


4 kommentarer :

  1. Jag var inte riktigt förtjust i Ondvinter och tror att jag läst del två och gillade inte den heller.

    SvaraRadera
  2. Kommer inte resten av böckerna komma ut i pocket? synd... jag ville ju läsa resten av böckerna också...
    Jag är precis som du, har jag en bok i en serie i pocket vill jag ha resten av serien i pocket också.

    Bra blogg :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det irriterande!

      Tack =)

      Radera
    2. Jag mailade dem och frågade och de sa att de inte hade några planera att ge ut resten som pocket :(

      Radera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...