City of Lost Souls by Cassandra Clare

Sidor: 544 sidor
Språk: Engelska
Serie: The Mortal Instruments #5
Rec-ex: Nej.

(läste ut i Oktober 2014)

Adlibris, Bokus

What price is too high to pay, even for love? When Jace and Clary meet again, Clary is horrified to discover that the demon Lilith’s magic has bound her beloved Jace together with her evil brother Sebastian, and that Jace has become a servant of evil. The Clave is out to destroy Sebastian, but there is no way to harm one boy without destroying the other. As Alec, Magnus, Simon, and Isabelle wheedle and bargain with Seelies, demons, and the merciless Iron Sisters to try to save Jace, Clary plays a dangerous game of her own. The price of losing is not just her own life, but Jace’s soul. She’s willing to do anything for Jace, but can she still trust him? Or is he truly lost? Love. Blood. Betrayal. Revenge. Darkness threatens to claim the Shadowhunters in the harrowing fifth book of the Mortal Instruments series.

Kommentarer:

Sagt det förr och säger det igen: Vad härligt det är att dyka ner i en serie där man känner alla karaktärerna redan! Åh vad jag saknat dem och vad bra det är! Denna bok var precis vad jag behövde för att komma tillbaka i lässuget igen!

Det var kanske inte superspännande hela tiden men den var mycket bra och familjär. Trevlig, men inte någon favorit (hela serien är dock en favorit helt klart). Älskar hur alla karaktärer är gråa och inte alla svart-vita. Alla har både gott och ont i sig :) [Förutom Sebastian då som mest bara verkar vara genomond... :(]

Sammanfattning:

Åh vad jag tycker om den här serien och alla karaktärer, gillade denna bok bättre än fyran, ser verkligen fram emot att läsa sista delen nu! =)

Random tankar och frågor:

Markera dold text för att läsa SPOILERS!

- Det där om att Clary frågar Alec om [han känner något genom hans bound med Jace... Det borde hon ju frågat tidigare än två veckor efter eller....]?

- Tycker fortfarande att det är stört konstigt hur folk bara accepterar alla övernaturliga saker i böcker direkt. Så som när [Simons syster bara godtar att han är vampyr, bara genom att han visar sina tänder.] Jag skulle ju älska att få bevisat att vampyrer eller annat övernaturligt fanns, men jag skulle inte kunna godta det så lätt utan mera bevis...

- Hoppades att alla hade tolkat [Sebastian fel, att han egentligen var snäll men skadad efter sin hemska uppväxt]. Hade gillat den twisten mer, att [ingen är helt genomond så som Valentine inte är det heller], utan han tror ju på sitt sätt att han gjorde rätt. Mer interssant så.  Lite [ledsen att det inte var så, hade ändå hoppats på någon sorts förklaring].

- Varför kan inte Simon bara berätta att han är hungrig? De vet ju alla om vad han är? Är väl "bara" att gå till en slaktare och ordna, eller?

- Varför ritar Clary en starkhets-runa [på Sebastian?? Det är väl jättekorkat om han redan nu är så farlig? Hon vill väl inte ha honom ännu starkare]?

- Stör mig på hur Alec ens kan överväga att [ta ifrån Magnus hans odödlighet. Så stört själviskt och elakt] :( Fan vad kärlek är farligt alltså, vad man kan vara självisk för sin kärleks skull. Hemskt och fint på samma gång.

- Om han kunde önska sig vad som helst [hade väl Simon kunnat önska Jace fri och Sebastian död]?

- Hur kunde Clary stampa sönder [en guld ring?]?

- Det om [Lillith kändes vettigt, tyckte det var så töntigt i förra boken att hon kunde dö så lätt]!

- Hade jag trott att detta var slutet för [Alec och Magnus hade jag gråtit... Men jag tror inte det! Tror de löser det i nästa bok...det måste de göra]!

- Hur skjutton kan en ny ung vampyr [döda en vampyr som levt i flera hundra år!] Känns inte det lite väl otroligt och OP?

 - Skulle inte svärdet ta [bort allt ont? Allt ont från Jace i detta fall då]?

 - Är Will [Jace förfader alltså? Måste läsa klart TID-serien snarast!! Så jag hänger med bättre.]