fredag 9 januari 2015

Matens pris: boken som matindustrin inte vill att du ska läsa av Malin Olofsson, Daniel Öhman

Sidor: 275 Sidor
Språk: Svenska
Rec-ex: Nej
Adlibris, Bokus
Vet du vad du äter?
Vill du veta vad du äter?
Eller vill du bara att maten ska vara billig?


För det är den. Superbillig. Aldrig förr har vi lagt så lite av våra pengar på mat. Bra, tycker vi förstås när vi står i matbutiken. Men baksidan är en utveckling som är på väg att få världens livsmedelsförsörjning att kollapsa. Prispressen har förvandlat bondgårdar till resultatenheter i en multinationell industri, helt beroende av olja och naturgas. Ensidig odling innebär tung påfrestning på miljön. På åkrarna används bekämpningsmedel så giftiga att de varje år dödar en kvarts miljon människor. Djur avlas så hårt att de går sönder.

De prisbelönta Sveriges Radio-reportrarna Malin Olofsson och Daniel Öhman har rest jorden runt i jakt på den billiga matens verkliga kostnader. Genom unika rapporter från holländska växthus, danska grisgårdar, brasilianska betesmarker, vietnamesiska fiskdammar och skånska kalkonfarmer berättar de sanningen om svenskarnas nya favoritvaror. Men det finns vägar tillbaka till en sund matproduktion. "Matens pris" pekar ut riktningen och hjälper dig som konsument att göra bättre val med tips på bra och billiga varor.

Kommentarer:

Denna recension är mer än ett år försenad, då jag läste den här boken sommaren 2013. Så var ett tag sen nu men bättre sent än aldrig!  Det svåra är bara att jag tappat bort alla anteckningar om den. Blir därför inte en så utvecklad recension som jag hade velat, är inte så lätt att minnas vad man tyckte om en bok man läste för mer än ett och ett halv år sen när man läser så mycket som vi bokbloggare gör. Men med tanke på att jag fortfarande tänker på den då och då så minns jag tydligen vissa delar ändå.

Det enda jag hade skrivit på Goodreads om den var detta:
"Shit vad mycket skit det finns i livsmedelsindustrin alltså. SUCK! Riktigt intressant bok!"
Det var verkligen så jag kände när jag tillslut hade läst ut den. Eftersom det är en faktabok om ett rätt så tungt ämne (det är ju vidrigt hur vi behandlar våra djur och vår jord) så tog det sin tid att läsa ut den. Vet inte hur det är med er men jag kan inte läsa ut en faktabok i ett svep hur intressant jag än tycker den är. Utan det gick bara med något kapitel i taget och sen lite paus med andra böcker emellan.
Är det något jag älskar så är det grisar, så detta citat kan fortfarande få mig att gråta :(.

Trots det minns att jag inte kunde låta bli att läsa ur den och diskutera den med min familj och vänner under tiden. Även om det nog ibland kunde reta dem en hel del över att behöva höra allt mitt mat-tjat, för ju mer man lär sig om världen desto mindre kan mat äta med gott samvete. Vilket jag ju håller med om, men man får väl välja sina fighter helt enkelt? Är inte många som kan göra rätt vad det gäller allt.

Så även om jag minns rätt mycket från den har jag väl omedvetet samtidigt försök glömma rätt mycket, för det var för mycket hemsk helt enkelt. Jag kan inte ta in allt utan att få för dåligt samvete om hur jag lever. Fånigt men så känner ni andra säkert också? T ex när det kommer till att äta kött/ köpa billiga kläder gjorda i kina eller något annat hemskt, alla gör vi ju något fel etc. Man får göra sitt bästa helt enkelt. Själv försöker jag stegvis för varje år känna att jag gör något bättre, förra året var det att börja med ekologiska hud/hårprodukter åren innan var det att ta steget att sluta äta kött.

Viktigaste kan jag ändå tycka är att man bryr sig om något! Än att bara strunta i allt!? Så försöker iallafall jag tänka för att inte dö av ångest av allt man (=jag) inte gör, som att jag fortfarande äter fisk och alldeles för mycket mjölprodukter....*skäms*. Men bättre att jag tar något steg varje år i rätt riktning iallafall. Eller hur känner ni? 

Nu kanske jag låter lite negativ om boken och det är jag inte alls min mening, den var väldigt intressant och lärde mig massor om livsindustrin som jag inte hade någon aning om. Blev en lite babblig recension kanske men har skjutit upp det för länge att skriva om boken så kände hellre en något kort och spretig recension än ingen recension alls! Lite som mina andra motton i livet tydligen :P.

I vilket fall så rekommenderar jag denna boken starkt, detta är viktigt att lära sig och vara medveten om, även om det är jobbigt att få reda på!

Sammanfattning:

Bra intressant bok om livsmedelsindustrin! Många saker kanske du inte vill läsa/höra om men det gör inte information mindre oviktig att läsa, tvärt om ;)

4 kommentarer :

  1. Jag håller med att man kan inte bry som om allt men att man ska bry sig något. Vare sig det är välgörenhet eller kost. Jag försöker göra lite som du också, att man tar ett steg i taget. I mitt fall har det varit att sluta med tigerräkor, sen köpa ekologiska produkter och i år ska jag och min man försöka sluta köpa nötkött. Det kommer att bli en utmaning då jag gillar biffar men man får tänka på att man gör djuren en tjänst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja precis =) mycket bra ^^

      Det går, jag var tokig i det med men nu saknar jag det inte längre =)

      Radera
  2. Svar ang. The Name of the Wind:
    Jag tycker att du skulle kunna prova The Name of the Wind! Jag var ju inte så förtjust men det finns många andra som verkar ha den som sina topp-favoritböcker 2014 och den har bra betyg på goodreads. Så om du bestämmer dig för att läsa den hoppas jag att du gillar den mer än vad jag gjorde :)

    Den här boken verkar bra! Intressanta tankar du har om den, jag skulle gärna läsa om tips på hur man kan agera som konsument, för ibland är det så svårt att hitta i mataffärerna och e-kodernas djungel. Jag försöker äta mer vegetariskt, främst ur miljöaspekt men också pga köttindustrin. Som det ser ut nu så äter jag kött när jag blir bjuden på det, men då jag ogillar att själv tillaga kött och kyckling så blir det allt mer och mer vegetariskt. Jag uppskattar verkligen alla recensioner på mat- och kokböcker som du har gjort! :)

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...