Titel: Forgive My Fins
Författare: Tera Lynn Childs
Förlag: HarperCollins
Antal sidor: 293 sidor + 27 sidor med Extra
Språk: Engelska
Serie: Del ett i serien "Fins".
(utläst 4 april 2012)
Författare: Tera Lynn Childs
Förlag: HarperCollins
Antal sidor: 293 sidor + 27 sidor med Extra
Språk: Engelska
Serie: Del ett i serien "Fins".
(utläst 4 april 2012)
Beskrivning från Goodreads:
Lily Sanderson has a secret, and it’s not that she has a huge crush on gorgeous swimming god Brody Bennett, who makes her heart beat flipper-fast. Unrequited love is hard enough when you’re a normal teenage girl, but when you’re half human, half mermaid like Lily, there’s no such thing as a simple crush.
Kommentarer:
Sista recensionen om en av böckerna jag läste till mitt Sjöjungfru-tema ^^ och sist ut har vi alltså "Forgive my Fins" som även var vinnaren i första temat =) yey!
Detta var den enda boken av temaböckerna där huvudkaraktären redan visste att sjöjungfrur fanns. Hon hade istället bara nyligen fått reda på att hon var halvmänniska. Det tyckte jag var kul och faktiskt mer intressant än i de andra böckerna för här kände hon till så mycket om sjöjungfruvärlden och kunde berätta om den =). Till skillnad från de andra böckerna där man knappt fick reda på något alls. Så tummen upp för det!
Hela boken känns väldigt Disney och det älskar jag =). Mys är det verkligen och även en gnutta spännande trots att man kan lista ut det mesta i förväg! Jag gillar världen och det känns verkligen mer som jag hade tänkt mig att en sjöjungfrubok skulle vara- Jag är nog lite skadad av hur många gånger jag kollat på Ariel och när jag följde Ariel tv-serien när jag var liten tror jag.
Eftersom huvudkaraktären även är en dotter till Sjöjungfrukonugen blir det ännu mer Ariel över det hela, får även lite Prinsessans dagbok vibbar =).
Nu vann ju denna boken temat så självklart gillade den men jag måste ändå varna er lite, läser ni boken kommer ni blir TOKIG på huvudkaraktären som är så galet naiv och TRÖG! Man vet hela boken hur den kommer sluta och suckar åt hennes tröghet och att hon inte fattar det själv. Men även med dessa element gillar jag boken. För precis som när man kollar på en klassisk Disneysaga kan man ju alltid lista ut slutet, men även om det är så , så är det ju stört mysigt att kolla på vägen ändå =)
Så trots att jag blir tokig på henne och att allt är så obvious, så gillar kärlekshistorian ändå. Tycker den är söt och den får mig att le.
Btw så gillar jag verkligen den lilla "Extra" delen som denna upplagan har med. Den innehåller t ex lite kul fakta och myter/sanning om sjöjungfrur, ett recept, en mininovell med mera.
Riktigt irriterande huvudkaraktär men tyckte ändå boken var söt och riktigt mysig att läsa =).
Booklovin. Nellons bokblogg, Bokpotaten. Nån mer som läst?
- Tycker som alltid att det är konstigt när de som får reda på att hon är en sjöjungfru inte blir mer förvånade..! Verkligen konstigt att alla bara accepterar sånt direkt i böcker/film/tv-serier. Har ni förresten nått bra motexempel där ^^ Skulle vara kul med tips!
- De äter SUSHI! Känns helskumt, som att Ariel skulle äta Blunder! Men vi flesta människor äter ju stackars små lamm och grisar etc =( så egentligen är det kanske inte så konstigt. Sen är sushi typ det godaste som finns så på så sätt förstår jag det med. Men då kommer ju följdfrågan - Hur doppar man sushi i soja under vattnet?
- Hänger inte riktigt med på grejen med hennes mänskliga mamma och hennes sjöjungfrukung till far. Så de har haft sex (för ja hur skulle annars vår lilla huvudkaraktär finnas till :P) men de har inte bondat.. a.k.a. de har inte KYSST varandra !? Känns ju superskumt? Eller?
- Det fanns förresten en karaktär som hette Calliope =). Det log jag åt lite =). Har aldrig hört det namnet tidigare, mer än som fina bokbloggaren med samma namn ;).
- Trodde testet de skulle göra (är lite vag och hoppas jag inte spoilar någon) skulle vara till för att de skulle lära känna varandra bättre. Att de skulle ha massa tid där de bara var med varandra, helt ensamma från allt andra. Men de blir ju störda av folk och alla challenges hela tiden.. Tycker det hade varit nyttigare och mer vettigt att bara få lära känna varann än alla dessa småfåniga uppdrag. Vad tycker ni?
- Varför måste alla alltid i serier/böcker om relationer ALLTID såra varandra för att de är för fega för att säga sanningen.. >.<
- Och fattar verkligen inte varför hon hatar Quince så mycket :S? Han förtjänar verkligen så mycket bättre!
2. Helt okey, gillar färgerna, men är ju förstås lite tjatigt med alla dessa "ansikte"-omslag :P.
3. Gillar inte, tyckte det var riktigt fult..
4. Tyska omslaget, ser otroligt barnsligt ut.. Nope not my cup of tea!
Längtar tills jag ska läsa den här! Men har så mycket annat jag måste hinna med först. Så får nog bli ett ganska utdraget tema det här.
SvaraRaderaFörresten har du läst Tiger's curse än? Skulle vilja läsa, men har läst några mindre bra recensioner tyvärr.
Gillar att det förekommer snygga namn! Det finns faktiskt en och annan Calliope i litteraturen (annat än den antika musan som först hette det), t ex heter huvudpersonen i Jeffrey Eugenides fantastiska "Middlesex" Calliope. Kul bonus :)
SvaraRaderaKul, den har jag också velat läsa =)
Radera