Det lockande stålet. Bok 1 av Joe Abercrombie

Titel: Det lockande stålet. Bok 1
Författare:  Joe Abercrombie
Originaltitel: the Blade Itself
Förlag: Damm förlag
Antal sidor: 272 sidor
Språk: Svenska

Serie:  Första lagen (The First Law Trilogi)

(utläst 22 september 2011)

---

Beskrivning från Adlibris:

Unionen har i århundraden varit världens mäktigaste rike, men generationer utan ett riktigt yttre hot har lett till dekadens, korruption och självbelåtenhet. I norr har barbarstammarna samlats under den blodtörstige kung Bethod och i söder söker gurkherna hämnd och ära. Men i Unionen gör de inre maktintrigerna och förvissningen om den egna överlägsenheten att man bara skrattar åt de varningar man får.

Logen Niofingrar, ökänd krigare och slagskämpe med slut på tur, kapten Jezal dan Luthar, egenkär adelsman utan skrupler och självdisciplin och inkvisitor Glokta som har lärt sig allt om att tvinga fram information genom att själv utsättas för år av tortyr måste alla ta till sina talanger vare sig det gäller våld, bluffmakeri eller tillfogandet av smärta för att ta sig levande genom dagen.

Detta var ett rec-ex från Damm förlag, tack!

---

Kommentarer:


Detta är alltså Bok 1 av den första boken i serien, förvirrande? Jepp!
Den svenska översättningen av den första boken är nämligen som de ofta av någon konstig anledning gör med översättningar av fantasy, uppdelat i två volymer. Så den svenska seriern består av 6 böcker när originalet är en trilogi. Smått förvirrande och egentligen väldigt dumt.

Bok två (alltså andra halvan av första originalboken) ser ut så där -->

Varför gör man så? På det sättet har jag ju nu egentligen inte läst klart en bok, utan jag har läst en halv bok! Jag har inte läst slutet så som författaren ville att boken skulle sluta, det är jätteskumt och som Bokstävlarna tar upp i sitt inlägg om detta, så skulle de ju ALDRIG göra det med någon annan genre. För hur dumt skulle det vara, att tex ge ut en halv deckare!? Men varför tycker de då att det är okey att ge ut halvor av fantasy? Kanske är det för att fantasy ofta består av så många böcker, så man delar ju av historien iallafall i och med det. Eller så är det för att tjäna mer pengar på en populär serie, eller för att locka även dem som jag som är rädda för tegelstenar? Eller vad tror ni? I detta fallet både fungerade och fungerade inte deras taktik på mig. Jag vågade läsa boken av just den anledningen att den var under 300 sidor, kändes som ett lagom långt format, men samtidigt har jag inte blivit såld på boken, men vem vet det kanske jag hade blivit om jag fått/tvingats läsa hela?


Sedan har många klagat på den svenska översättningen och att det ska finnas många stavfel, men jag hittade bara ett och var inget jag tänkte på. Tyckte det var skönt att läsa på svenska och tror inte jag hade kommit igenom hela på engelska, för många ord jag inte skulle ha förstått, som jag knappt fattar på svenska :P Typ inkvisitionen, gille etc, gamla medeltidsord(?) som jag är pinsamt urusel och okunnig om (historia var inte mitt ämne i skolan om man säger så).

Nu över till vad jag egentligen tyckte om boken: Jag fastnade starkt i början, karaktärerna är intressanta och kändes som att detta kunde då bli något men tyvärr föll det på att jag tröttnade på att läsa om alla intriger mellan gillen och annat politiskt snack. Jag blev bara förvirrad av alla olika namn och ord, så från att ha läst typ 100 sidor relativt snabbt blev boken jätteseg att läsa tyvärr.

Jag gillar karaktärerna, förutom Jezal som jag inte riktigt fann något intresse för. Jag gillar även hur blodig boken är, så blodigt att jag faktiskt reagerar. Är väldigt avtrubbad i vanliga fall men när de tydligt förklarade i en tortyrscen hur han stegvis skulle hugga av en killes arm och började med att hugga av fingertopparna, då rös jag. Men jag gillar det, jag gillar att reagera när jag läser och att det känns som om jag är där, att jag hoppar till när de skriver om sådana vidrigheter.

En annat sak jag ofta nämner att jag gillar är lagom långa kapitel, så i början var det ofta "bara ett kapitel till" men tyvärr hjälpte inte det när det var för mycket om de karaktärer jag inte tyckte var tillräckligt intressanta eller när det var för mycket medeltidspolitik...

Jag tror därför inte att jag kommer läsa fortsättningen, men anledningarna till att jag ändå kanske vill försöka är...
  - Logan, han tycker jag är spännande att läsa om, hade gärna haft mer kapitel med honom.
  - Nya tjejkaraktären de introducerade på slutet, hon verkar väldigt intressant. Ferro tror jag hon hette.
  - Sedan tycker jag ändå det är lite fascinerade att läsa om tortyren, gör väl mig till en lite störd människa men så får vara ...

Men jag vill inte ha massa prat om krig och inte läsa om de olika spelen mellan de olika gillen, jag vill läsa om NÄR de krigar, läsa om slagen och spännande fighter. Så nu är frågan till er som läst fortsättningen, ska jag försöka mig på att läsa den ändå? Blir det mer händelserikt under andra halvan? Någon ide om jag tycker allt sånt politiskt prat är tråkigt?


Tyvärr blev det ingen hit för mig, blir alltid extra besviken när så många andra har tyckt mycket om en bok och jag själv inte gör det :(
Men sen är det ju dumt att bara läsa en halv bok som detta ju egentligen är...

---

Recensioner från andra bloggar:


 Bokstävlarna, Boktradition, Cilias Kultur, Zarahs sida om allt, Stewe.

---

Andra omslag/utgåvor:

Svenska pocket varianten av boken, sen den engelska häftade och sist ett nytt omslag från UK tror jag.
Utseendemässigt så vinner den svenska i kartong helt klart! Så himla fin, älskar känslan och materialet i boken och guldet glittrar så fint och kniven med blodet är stämningsfullt. Vill läsa fortsättningen bara så jag kan ha en till snygg bok i bokhyllan :P

Andra länder:

 
 Tyskland, Portugal, Ryssland, Serbien


Vilket omslag av de utländska gillar ni bäst? Jag gillade det ryska, de såg coolt ut.